Genom att träna en funktionell och anpassad rörlighet minskar risken för skador och prestationsförmågan ökar. Varje led och muskel har sin bestämda funktion. Många av funktionerna är beroende av varandra. Om en funktion störs, t ex genom att en muskel blir stram, kan det medföra förändringar i rörelsemönster och belastningar. Bristen på rörlighet i en led kompenseras med ökad rörlighet i en annan och då ökar risken för över- och felbelastningar. När det t ex gäller ryggen, kan strama höft- och lårmuskler öka belastningen på ländryggen avsevärt. En stram muskel drar också i sina egna fästen och ökar risken för överbelastning i senor och senfästen. När en led belastas i sitt ytterläge är strukturerna i och kring leden tämligen oskyddade. Är rörligheten för liten, så kommer muskeln snabbt ut i ett ytterläge även vid till synes normala rörelser. En funktionell rörlighet däremot ger marginal och vi har en bit kvar när vi belastar leden. På så sätt kan vi också undvika onödigt slitage. Rörlighetsträning hjälper till att återställa muskelns längd och därigenom blir muskeln mer avspänd. Detta ökar muskelns genomblödning och underlättar borttransporten av mjölksyra och andra slaggprodukter. Eventuellt kan den ökade cirkulationen också bidra till att minska problemen med träningsvärk.